Like the way it hurts.

Finns en sak som hjälper när man känner att världen har vänt en ryggen. När man inte ser ett slut på alla bekymmer och man vet att det kommer komma fler. Då går jag och tränar. För 1 timme kan jag släppa alla tankar, få min egna tid och få ut alla agressioner. Efter känns det som att ingenting någonsin kan besegra mig igen. ALDRIG!

Viktig skit.

Är jag död nu igen eller? Har NOLL motivation. Vill jag verkligen det här? Tänk om jag spenderar 3,5 år och tusentals kronor på något jag inte vill till 100%. Tänk om jag blir en såndär bitter människa som tycker allt är tråkigt och börjar gnälla på andra. Det vore katastofalt. Riktigt . . .BAJS! (Jo, jag passar nog som förskollärare).

Anyhow. Hade något jag verkligen ville berätta, fick eld i röven av det eftersom det var så viktigt att få säga. Så när jag ska börja skriva så är det totally blanc. Kanske inte var så viktigt ändå. Men det var ju det. Fuck.

Var i Malmö i fredags. Förutom att vi blev fast i Alvesta, fick ta ersättningsbuss och att vi blev 3 timmar sena så gick det bra. TYVÄRR så är operationen ytterligare framflyttad till den 28:e mars. Men då SKA det bli av. Finns inget annat. Det bara SKA.

Nu ska jag stupa i soffan innan det är dags för träning. Är helt slut efter praktiken. Har ingen ork till någonting.

Cheers.


RSS 2.0