BELLEVUE

Jag börjar allvarligt talat tro att allt jag gjort i mitt liv varit fel, så nu är Gud här för att straffa mig. Den här gången är det illamående, HUVUDVÄRK som in i bänken (tänk att mitt huvud är en disktrasa som någon vrider ur) och sen lite feber på det. Igår började helvetet redan vid klockan ett, och jag slutade 16.30. Förstår ni vilken pina det var att läsa "vilda bebin" för barnen när bokstäverna bara fladdrade runt? Eller att hoppa hopprep sista kvarten . . FY!

Idag hade jag behövt vara alert, av två anledningar. Idag klockan elva ska jag och Daniel till banken och ha ett möte angående bostadsköp. Vill ju så gärna visa min bättre sida! Sen på kvällen har jag bjudit över mina ex-kollegor (Josefin är ifs fortfarande min kollega, yeey!) för att dricka en drink, laga mat och sen gå vidare till biljard-haket!
Jag står fortfarande i valet och kvalet hur jag ska göra, men hur kul är det för dom att umgås med mig som just nu är värsta vraket? När inte ens eeze eller smärtstillande fungerar så borde ju något vara fel. I veckan borde dom ringa angående provsvaren!!

Well, det är ett tag kvar till 11, kan nog lägga mig och vila en halvtimme till.

Nighty night!

Sitter som vanligt och väntar, väntar på någon som ska ringa. Men idag är telefonen tyst. Jag börjar faktiskt lessna på det här, BIG TIME, men det är bara att bita ihop. I eftermiddag ska jag på en arbetsintervju, som jag tror och hoppas kommer att gå riktigt bra. Kanske ser jag slutet på den här eviga väntan . .

I måndags var jag på ungdomsmottagningen för att reda ut VAD som egentligen är fel. Vet inte om jag har skrivit det, men idag har jag haft blödningar i exakt tre månader!! (och ni som klagar på en vecka . . ). Jag har kännt mig oerhört trött, deprimerad, är alltid sjuk, och har ALDRIG motivation till någonting.
Träffde läkaren på Ungdomsmottagningen, och hon skickade mig till Handens sjukhus för att ta en himla massa prover, som jag gjorde igår morse. Jag höll på att svimma när jag fick se hur många rör som dom behövde fylla med blod, FYRA hela rör. Sen att dom stack två gånger i varje arm och vispade runt med srutan och bad mig pumpa för att det inte kom något blod gjorde inte saken bättre. Idag har jag två mega-blåmärken.
Känns ändå skönt att om en vecka får jag reda på resultaten, och om tre veckor har jag återbesökstid. Hoppas nästan det är sköldkörteln, så dom vet vad som är fel och kan hjälpa mig.
Saknar verkligen den där pigga, glada och livsglada människan jag alltid har varit. Men snart är jag tillbaka, jag är iallafall på god väg.

Nämnde jag förresten att jag är sjuk idag? Rösten är så gott som borta, jag känner mig yr, trött och illamående. Kanske är tur att dom inte ringer från jobbet iallafall. Men mindre kul vid löning.

Nu ska jag lägga mig och sova (trots att jag sov 12 timmar inatt). Vill dom ha mig idag får dom ringa och väcka mig.

Godnatt! ;)

Det är inte första gången jag sitter här och undrar om jag ska jobba idag eller inte. Klart jag helst vill jobba, jag har ju ändå en hyra att betala. Tyvärr säger min magkänsla att jag inte kommer få något samtal idag, men man kan ju hoppas att jag har fel!

I flera dagar nu har jag nästan konstant gått runt med ett illamående. Speciellt på morgon och kvällar. Dessutom får jag inte heller i mig någon mat, matlusten är helt som bortblåst. Jag har också värsta krampen i magen hela tiden (för att jag inte äter?), det liksom knyter sig i magen.
NEJ, jag är inte gravid! Det är något helt annat. Influensan har jag redan haft, och jag har inte feber heller. Känner mig dock som en levande zombie, trött hela tiden!!
Vad har hänt?!!

Anyhow, på lördag ska jag (förhoppningsvis) träffa mitt gamla företag och spela biljard. Ska bli hur kul som helst, för jag har saknat dom som en tok. Är ju van vid att träffa dom varje dag, det har jag gjort i nästan tre år. Men när vi tog studenten började två utav dom plugga i Nice i ett halvår, och vi andra har jobbat så mycket att vi helt enkelt inte hunnit träffas. Men nu ska det banne mig bli ändring på det!
En liten reunion för USaBle :)

Ska fortsätta vänta nu . . och vänta . . och vänta . .

DOM RINGDE!!!
Dalarö here I come!

Jag älskar att hela tiden ha någon kring mig, någon som jag får kärlek av varje dag och någon som håller om mig när jag fryser om nätterna. Ikväll ska Daniel iväg på Djurgårdsmatch med sin polare Kim, och jag ska . . vara hemma . . alldeles ensam.

Känns riktigt tomt utan min Daniel här. Har iallafall turen att Nemo är här och äter BRAGO kex med mig. Jag hatar ju att svulla i min ensamhet. Haha!

Kanske borde jag ta mig till att städa lägenheten och sen lägga mig i sängen och läsa en bok? Låter som en bra idé, även om den är krävande ;)

Kram

Nej, det är verkligen inte att leka med. Jag blir så irriterad på skolor som hyr in oss vikarier trots att det är 90% garanterat att vi också kommer smittas. Det som gör mig mest förbannad är att en utav "fröknarna", som också varit smittad, kommer tillbaka två dagar senare och säger att hon inte "har råd att vara sjuk". Istället ska hon komma tillbaka och smitta alla oss andra. Riktigt egoistiskt tänkande.

Igår när Daniel kom hem från jobbet ringde han på porttelefonen (det gör han aldrig annars), och inte nog med det, han ringde också på dörren (som var öppen!!)
När jag kom och öppnade hade han hela famnen full med rosor och choklad till mig. Gissa om det gör en helt sjukt lycklig. Jag är verkligen ingen romantiker, och jag har aldrig förstått mig på det där med "Nej, du får lägga på". Jag är den som skulle svarat "Okej!" och slängt på luren. Men rosor och choklad kan man ju inte bli sur över. Jag tyckte det var riktigt fint av honom. Jag känner mig så himla lycklig med Daniel, för han är verkligen min bästa vän. Många relationer har ofta en tendens att dö ut efter att tag, men vi ser hela tiden till att hitta på saker tillsammans så man inte tröttnar. I love him!

Nu börjar illamåendet komma tillbaka igen, så jag ska lägga mig i bäddsoffan och kolla igenom alla desperate boxar (igen!)
Hoppas ni klarar er undan influensan, den turen hade tyvärr inte jag.

Sitter här och väntar på att arbetet ska ringa mig, OM dom ringer mig! Det är den stora nackdelen med mitt jobb, eller med alla bemanningsföretag egentligen, att man vet aldrig vart,när eller hur. Man sitter bara här i en evig väntan . . Ibland kan väntan dröja upp till två timmar. Börjar verkligen längta till högskolan nu.

Nemen oj, nu ringde dom. Ska iväg till nacka nu. Helvetes långt att åka . .

Smell ya!