12 dagar kvar!!
YES! Idag blir det nåttarö, Anna och Leyla kommer alldeles strax och hämtar upp mig. Ikväll åker Danne och Magnus ut.
Nu är det bara drygt två veckor tills vi får vår lägenhet. Vi har sparat ihop 25.000 som vi kommer renovera lägenheten för, och igår hittade jag en underbar soffa som vi definitivt kommer köpa.
Känns så jäkla bra alltså!
Ska springa ner till bilen nu. Ha en trevlig lång-helg!!
Puss och kram
Nu är det bara drygt två veckor tills vi får vår lägenhet. Vi har sparat ihop 25.000 som vi kommer renovera lägenheten för, och igår hittade jag en underbar soffa som vi definitivt kommer köpa.
Känns så jäkla bra alltså!
Ska springa ner till bilen nu. Ha en trevlig lång-helg!!
Puss och kram
Att glömma bort sina känslor . .
Idag var jag på bio med min syster Leyla. Det var en dags-bio vid 12-tiden. Det blev en tonårsfilm, 17again, men som jag faktiskt blev väldigt berörd utav!
Den handlade om en tonårskille som var grym basket-spelare och lagkapten i skolans lag. Precis innan matchen som kommer avgöra hela hans framtid avslöjar hans flickvän att hon är gravid.
Han går ut på planen, nästan som i trans då beskedet kom som en chock. Hans flickvän lämnar salen, och han beslutar sig för att välja henne och barnet istället för en basket karriär. Men efter några år börjar han tänka tillbaka på basket tiden och han är olycklig, och inför sin fru beklagar han sig hela tiden. Tillslut tröttnar hon och begär skillsmässa, och hanåtervänder till skolan där han gått och varit lagkapten . .
En inbillad städare kommer förbi då han granskar kortet på hans förflutna, och han får honom tillbaka till samma plats, för att han ska ha en andra chans att fatta rätt beslut.
Filmen slutar iaf med att han lär känna sina barn i skolan (han går ju om collage), och inser hur mycket han älskar dem och varför han valde dem och inte karriären.
Så därför vet han att det första beslutet han fattade, var det rätta. Och valde än en gång familjen.
Både jag och Leyla blev nog väldigt rörda utav filmen, och jag tror efteråt disskuterade vi frågan: Vart tar kärleken vägen? Har man en gång älskat någon, tex. sitt barn, fru, vän, hund . . Vart tar då kärleken vägen när man inte känner någonting längre? Vi tror inte den bara kan försvinna, utan problemet är nog att man är för upptagen att leva i nuet så man glömmer sitt förflutna. Man glömmer helt enkelt bort varför man en gång älskat personen.
Jag tycker det är läskigt, hur känslor bara kan tyckas försvinna . . .
Att jag inte kan acceptera att känslor kan försvinna, är nog mycket utav anledningen till varför jag inte kan acceptera en splittrad familj. Trots motgångar så älskar vi ju varandra. Men ändå så tycks vi inte göra det.
Jag har inte längre kontakt med min pappa (idag insåg jag att det är så jag vill ha det, fy vad han har svikit mig), och min syster har inte någon kontakt med mamma.
Jag tycker det är hemskt . . . vi måste varje dag påminna oss själva att vi är en familj som ska hålla ihop.
Därför tänker jag från och med nu hålla hårt i det jag har. Jag har två underbara systrar, en underbara mamma och en underbar pojkvän. Kvalitet är bättre än kvantitet, och det ska jag påminna mig själv om varje dag! Jag ska inte glömma bort att dom betyder världen för mig . . . INTE EN CHANS!!
Den handlade om en tonårskille som var grym basket-spelare och lagkapten i skolans lag. Precis innan matchen som kommer avgöra hela hans framtid avslöjar hans flickvän att hon är gravid.
Han går ut på planen, nästan som i trans då beskedet kom som en chock. Hans flickvän lämnar salen, och han beslutar sig för att välja henne och barnet istället för en basket karriär. Men efter några år börjar han tänka tillbaka på basket tiden och han är olycklig, och inför sin fru beklagar han sig hela tiden. Tillslut tröttnar hon och begär skillsmässa, och hanåtervänder till skolan där han gått och varit lagkapten . .
En inbillad städare kommer förbi då han granskar kortet på hans förflutna, och han får honom tillbaka till samma plats, för att han ska ha en andra chans att fatta rätt beslut.
Filmen slutar iaf med att han lär känna sina barn i skolan (han går ju om collage), och inser hur mycket han älskar dem och varför han valde dem och inte karriären.
Så därför vet han att det första beslutet han fattade, var det rätta. Och valde än en gång familjen.
Både jag och Leyla blev nog väldigt rörda utav filmen, och jag tror efteråt disskuterade vi frågan: Vart tar kärleken vägen? Har man en gång älskat någon, tex. sitt barn, fru, vän, hund . . Vart tar då kärleken vägen när man inte känner någonting längre? Vi tror inte den bara kan försvinna, utan problemet är nog att man är för upptagen att leva i nuet så man glömmer sitt förflutna. Man glömmer helt enkelt bort varför man en gång älskat personen.
Jag tycker det är läskigt, hur känslor bara kan tyckas försvinna . . .
Att jag inte kan acceptera att känslor kan försvinna, är nog mycket utav anledningen till varför jag inte kan acceptera en splittrad familj. Trots motgångar så älskar vi ju varandra. Men ändå så tycks vi inte göra det.
Jag har inte längre kontakt med min pappa (idag insåg jag att det är så jag vill ha det, fy vad han har svikit mig), och min syster har inte någon kontakt med mamma.
Jag tycker det är hemskt . . . vi måste varje dag påminna oss själva att vi är en familj som ska hålla ihop.
Därför tänker jag från och med nu hålla hårt i det jag har. Jag har två underbara systrar, en underbara mamma och en underbar pojkvän. Kvalitet är bättre än kvantitet, och det ska jag påminna mig själv om varje dag! Jag ska inte glömma bort att dom betyder världen för mig . . . INTE EN CHANS!!
