Att våga släppa taget . .

För många är det en förfärlig tanke. Vi tycker det är hemskt att tappa bort människor i livet och gör nästan vad som helst för att lappa ihop trasiga relationer. Ibland håller vi fast vid personer som vi innerst inne vet att vi borde släppa. Vi är sentimentala och vi är rädda för att bli ensamma.


Försök känna efter i ditt hjärta vad den här människan betyder för dig. Är det skuld eller längtan som håller dig kvar? Är det längtan så är det något att bygga vidare på, är det skuld ska du släppa det.


Och det är faktiskt inte meningen att vi ska hänga ihop med alla livet ut. Människor kommer och går i ens liv, vissa har man bara en kort period och några stannar längre. Och förringa inte de kortspringande vännerna, ni har kunskaper ni ska ge varandra som inte behöver ta så lång tid. Sedan kan och ska ni gå åt varsitt håll. Våga släppa taget! Verkliga vänner och kärlekar hittar tillbaka till varandra om det är meningen. De andra ska man inte ha dåligt samvete för. Det är faktiskt skönt att bli av med en del personer som man är färdig med.


Däremot ska man aldrig se tillbaka med bitterhet på gamla relationer. Man lär sig något av alla relationer och det är aldrig bortkastad tid. Det var helt enkelt meningen att du skulle ägna de åren åt den mannen/kvinnan och den relationen och det gäller bara att förstå vad det var du skulle lära dig av det.


Never again

Orkar inte mer. Vad fan ska man göra?

Gå och lägg dig.

Är ganska så trött på dig. På din stil. Som att jag ska finnas här när det passar och när du behöver mig. No more.

Gå och lägg dig.


Skitsnack!

När jag blir skitnödig, då blir jag banne mig AKUT skitnödig. Det absolut värsta som finns är när det trycker på som fan och man sätter sig på muggen och ska precis klämma till . . . så inser man att dasspappret är HELT slut. Inga rullar kvar liksom. NADA!

Det är först då man får bekräftat att det är jävligt skönt att vara sambo . . kalsonger på golvet eller ej! I slutändan är det nog värt det.


RSS 2.0