BELLEVUE

För att följa upp inlägget tidigare . .

"hellre inga vänner än dåliga vänner". Mitt motto här i livet. Men hur vet man egentligen vem som är ens vän? bara för man har en kick-ass rolig tid tillsammans betyder det inte att man finns där för varandra i vått och torrt. Jag är ett exempel på det.
Hade en vän en gång i tiden, en person jag delade ALLT med. Alla sa alltid till mig att den tjejen och jag skulle vara vänner ända till ålderdomshemmet, och jag trodde verkligen det. Jag trodde verkligen jag hade hittat "vännen". Hon litade på mig, och jag litade på henne. Vi hade crazy times tillsammans, vilket jag fortfarande kan komma på mig själv att flina åt när man sitter på bussen.

Men sen en dag sabbade jag allt. Jag sårade henne. Jag gjorde det förbjudna som inga vänner någonsin gör mot varandra, och något man aldrig förlåter. Det går inte en enda dag utan att jag tänker på det.

Vi blev hursom vänner igen, men det blev aldrig som förut igen. Hon sårade mig . . but who am I to judge her?

Min andra goda vän, som jag också stog väldigt nära. Som jag delar väldigt mycket tillsammans med, förmodligen det roligaste nyår there will ever be, anledningen till att jag har Daniel idag. Vi hade väldigt roligt tillsammans. En person man ringde och sa "Fika?" till, och utan att hon behövde svara på frågan sågs vi på vårt café 3 (?) minuter senare. Min träningskompis (Kanske är dig jag ska skylla för mina extra-kilon nu?). Men hon träffade sin kärlek i Göteborg, men vi lovade varandra att ändå vara vänner. Men det är svårt, man hörs inte längre, vi hänger inte med i varandras liv längre, vi delar ingenting längre. Distans är svårt! Tyvärr . .

Men det finns två personer i mitt liv som jag litar på till 100% nu, Några som jag vet alltid kommer finnas här för mig, aldrig lämna mig. Det är min syster Emilie och min pojkvän Daniel. Det är inte kvantitén som räknas, det är kvalitén!