BELLEVUE

Svaret på frågan: Vad är det bästa som hänt i ditt liv, var förut alltid självklar för mig. Min familj har varit mitt allt sålänge jag kan minnas. Det har inte funnits någon eller några andra som ens skulle komma i närheten av den kärlek jag känner för dom.

Men när jag nu efter nitton år börjar känna att folk börjar närma sig den kärleken blir jag väldigt fundersam. Är det så att min familj har fått all mindre betydelse för mig än vad den hade förut, eller har jag helt enkelt stött på människor som verkligen kan mätas med dom?

Den bästa julen i mitt liv var julen för 6 år sen. Jag minns att jag vaknade av att pappa stod och visslade sådär som bara han brukar göra, medans sven-ingvars julskiva dånade i bakgrunden. Doften från mammas julbord hade tagit sig ända till övervåningen, in genom min dörrspringa och ända fram till min säng på andra sidan av rummet. Det doftade verkligen som början på en underbar dag. När jag kom ner började pappa dansa en riktigt pinsam dans framför mig (vilket han måste tyckt såg jätte bra ut, för jag såg självförtroendet lysa i hans ögon). Mamma å andra sidan kom på mig med att sno en köttbulle från julbordet och hotade med att kasta en ostskiva på mig om jag inte lämnade köket omedelbart.
Eftersom jag inte ville lukta gammal ostbåge lydde jag mamma och hjälpte istället pappa bära ner stolar från vinden och duka i vardagsrummet innan alla gäster kom.
Min syster Leyla, hennes man Magnus och min mormor kom vid ett-tiden. Jag minns att dom var tvugna att köra in bilen på vår gård eftersom dom hade hur mycket julklappar som helst. Det var helt överfullt vid granen när dom lassat in alla kassar.
Den julen fick jag min egna tv. Fattar ni, en egen TV i mitt rum. Hur häftigt var inte det? Jag var världens lyckligaste! Den julen levde våra underbara kaniner Emma och Taggen, som förövrigt fick varsin julklapp dom också.

Julen är verkligen en tid som är gjord för kärlek och familj. Förr var julen alltid så lätt. Det var alltid med längtan den närmade sig, och dagen innan självaste julafton kunde man aldrig sova. Jag visste att när jag vaknade på morgonen skulle jag och min familj fira ännu en underbar jul tillsammans.
I år kommer det bli den tyngsta julaftonen i mitt liv. För första gången ska vi spendera julen utan mamma. För nästan precis ett år sedan skiljdes mina föräldrar helt utan förvarning. Det var hur tungt som helst för mig, och jag tror ärligt talat att ju äldre man blir desto mer känslomässig är man vid en skilsmässa. Det var inte bara mina föräldrar som beslutade att inte leva tillsammans längre, utan det var ett beslut om att familjen inte skulle leva ihop. Lyckligt nog firade vi ändå julafton tillsammans.

Men nu när julen för nittonde året i rad knackar på dörren har jag ingen som helst lust att öppna. Jag behåller hellre dörren stängd, och glädjs istället för de arton underbara julaftonar jag fått uppleva . . tillsammans med min familj . .