Jag ÄR olyckan!
God Morgon alla friska själar!
Nu när min fot äntligen börjar återhämta sig efter olyckan i lördags, så händer givetvis nästa grej. Hela dagen igår kändes det lite irriterat i ögat. Men jag tänkte bara att det måste kommit i smink. Vid halv fem ungefär åkte vi ill min syster i nynäshamn, och då var det pyttelite rött i ögat.
Men efter ett tag började det svida allt mer i ögat, och jag blev allt mer ljuskänslig. Helt plötsligt var mitt öga sjukt rött, så rött att man nästan inte såg pupillen. Då ringde mamma ögonakuten på st:eriks. Efter dom hade kollat i min journal, som typ är 7 meter lång eftersom jag gått hos läkaren sen jag var 3, bad dom mig komma in så fort som möjligt. Läkaren som precis skulle sluta fick vänta på mig tills jag kom.
Väl där kom vi ine in, sjukhuset var helt nedsläckt och dörrarna låsta. Efter typ 5 minuter kom en vänlig själv och släppte in oss. Vi var dom enda patienterna där.
Doktorn undersökte mitt öga, vilket knappt gick för jag var vid det här laget så pass ljuskänslig att jag inte tålde minsta lilla ljus, och satt med en jacka över huvudet. Han konstaterade att min kroniska inflammation jag alltid kommer ha vilande i ögonbottnen, hade blommat upp riktigt rejält. Jag fick e-recept på jourapoteket på två olika ögondroppar, samt en återbesökstid.
Idag skulle jag egentligen ha träffat Jenny, men jag tror jag kommer vara världens sämsta sällskap idag, som dessutom måste gå omkring med solglasögon. Blir kanske till att träffas imorgon :)
Nu ska jag lägga mig i sängen och glo upp i taket . . efter jag tagit ett par droppar.
Tudeloo
Nu när min fot äntligen börjar återhämta sig efter olyckan i lördags, så händer givetvis nästa grej. Hela dagen igår kändes det lite irriterat i ögat. Men jag tänkte bara att det måste kommit i smink. Vid halv fem ungefär åkte vi ill min syster i nynäshamn, och då var det pyttelite rött i ögat.
Men efter ett tag började det svida allt mer i ögat, och jag blev allt mer ljuskänslig. Helt plötsligt var mitt öga sjukt rött, så rött att man nästan inte såg pupillen. Då ringde mamma ögonakuten på st:eriks. Efter dom hade kollat i min journal, som typ är 7 meter lång eftersom jag gått hos läkaren sen jag var 3, bad dom mig komma in så fort som möjligt. Läkaren som precis skulle sluta fick vänta på mig tills jag kom.
Väl där kom vi ine in, sjukhuset var helt nedsläckt och dörrarna låsta. Efter typ 5 minuter kom en vänlig själv och släppte in oss. Vi var dom enda patienterna där.
Doktorn undersökte mitt öga, vilket knappt gick för jag var vid det här laget så pass ljuskänslig att jag inte tålde minsta lilla ljus, och satt med en jacka över huvudet. Han konstaterade att min kroniska inflammation jag alltid kommer ha vilande i ögonbottnen, hade blommat upp riktigt rejält. Jag fick e-recept på jourapoteket på två olika ögondroppar, samt en återbesökstid.
Idag skulle jag egentligen ha träffat Jenny, men jag tror jag kommer vara världens sämsta sällskap idag, som dessutom måste gå omkring med solglasögon. Blir kanske till att träffas imorgon :)
Nu ska jag lägga mig i sängen och glo upp i taket . . efter jag tagit ett par droppar.
Tudeloo
Kommentarer
Trackback
