Kan känslor försvinna?
Jul? Känns precis som vilken vecka som helst, men definitivt inte som jul! Vad var det egentligen som var så speciellt med julen när man var mindre? Särkert julklapparna. Men nu när julklapparna inte har stor betydelse längre känns allt bara . . jobbigt!
Jag satt förut och funderade på varför jag tycker det här året har varit alldeles värdelöst, helt jävla onödigt rent ut sagt. Jag har ju ändå tagit studenten, varit på solsemester + skidsemester, flyttat hemifrån, skaffat djur, haft tre olika jobb, bestämt mig för vad mitt framtidsyrke är, och störst av allt, blivit moster/gudmor vilket är det mest underbara som hänt mig. Det här året har verkligen allt hänt i mitt liv, men jag har inte kännt någon glädje.
Börjar känna mig som en iskall robot utan känslor, men jag känner verkligen inte glädje längre.
En utav mina vänner tror jag har hamnat i en slags depression efter mina föräldrars skilsmässa förra året, för det var efter det som allting bara rasade. Men är man deprimerad om man inte känner sig deprimerad, utan man känner sig bara inte glad? Eller känner sig ingenting . . jag känner inte ens rädsla längre vilket var mitt stora problem förut. Jag skulle kunna traska in i en kolmörk skog mitt i natten, helt ensam, och höra kvistar knäckas i närheten, utan att känna ett knyst. Kan känslor försvinna?
Anyhow, imorgon ska jag jobba 9-17. På tisdag jobbar jag 7.30-12 = slappdag då det endast är 12 barn på 4 "fröknar". På onsdag är det julafton, för er som missat det. Julafton spenderar jag hemma hos pappa med min syster, Jimmie, Farmor och EWA. Nog med att hon tagit min pappa ifrån mig, men nu ska hon fira jul med oss, efter bara ha träffat mig 3 gånger, och träffat pappa 2 eller 3 månader. Känns rätt respektlöst av pappa att bjuda hem henne, fastän han visste att jag skulle bli sårad. Varje gång jag tänker på det hugger det i hjärtat. JAG KÄNNER KÄNSLOR!
Nej . . år 2009 ska bli en ny start på ett helt nytt liv, full med en massa glädje!
Jag satt förut och funderade på varför jag tycker det här året har varit alldeles värdelöst, helt jävla onödigt rent ut sagt. Jag har ju ändå tagit studenten, varit på solsemester + skidsemester, flyttat hemifrån, skaffat djur, haft tre olika jobb, bestämt mig för vad mitt framtidsyrke är, och störst av allt, blivit moster/gudmor vilket är det mest underbara som hänt mig. Det här året har verkligen allt hänt i mitt liv, men jag har inte kännt någon glädje.
Börjar känna mig som en iskall robot utan känslor, men jag känner verkligen inte glädje längre.
En utav mina vänner tror jag har hamnat i en slags depression efter mina föräldrars skilsmässa förra året, för det var efter det som allting bara rasade. Men är man deprimerad om man inte känner sig deprimerad, utan man känner sig bara inte glad? Eller känner sig ingenting . . jag känner inte ens rädsla längre vilket var mitt stora problem förut. Jag skulle kunna traska in i en kolmörk skog mitt i natten, helt ensam, och höra kvistar knäckas i närheten, utan att känna ett knyst. Kan känslor försvinna?
Anyhow, imorgon ska jag jobba 9-17. På tisdag jobbar jag 7.30-12 = slappdag då det endast är 12 barn på 4 "fröknar". På onsdag är det julafton, för er som missat det. Julafton spenderar jag hemma hos pappa med min syster, Jimmie, Farmor och EWA. Nog med att hon tagit min pappa ifrån mig, men nu ska hon fira jul med oss, efter bara ha träffat mig 3 gånger, och träffat pappa 2 eller 3 månader. Känns rätt respektlöst av pappa att bjuda hem henne, fastän han visste att jag skulle bli sårad. Varje gång jag tänker på det hugger det i hjärtat. JAG KÄNNER KÄNSLOR!
Nej . . år 2009 ska bli en ny start på ett helt nytt liv, full med en massa glädje!
Kommentarer
Postat av: Emelie
åå älsko du får komma hit under jul så ska jag spendera hela min julafton till att få dig att skratta KONSTANT!!
saknar dig gummsilumms!
Trackback
