BELLEVUE

I fredags slutade mitt uppdrag som var i Huddinge. En månads stabilitet fick jag iallafall. Kanske borde jag kalla det för lyx?
Nu är jag iallafall tillbaka till den här eviga väntan. När kommer dom att ringa idag? Det är bara att vänta och se.

Jag är fortfarande besviken på pappa . . . på Jens! Hur kan man andrahandsprioritera sina barn? Hur kan en människa man knappt känner få förstöra den fina relation vi alltid haft till pappa? Varför ska vi få gå ledsna och besvikna varje dag? Jag saknar pappa, jag älskar honom. Men när han väljer henne framför oss så hatar jag också honom. Jag vill aldrig er se honom . . .

Anyhow, life goes on, tack vare min underbara sambo. Nu är det så himla nära tills vi äger vår egna lägenhet. Gud så jag längtar!!
Undrar ibland vad jag hade gjort utan Daniel i mitt liv. Han är verkligen PERFEKT på alla sätt och vis. Men det som känns bäst är att jag vet hur mycket han älskar mig, och han behöver inte ens säga det varje dag. Han väljer att visa det.

Ska lägga mig ner och drömma lite till om lägenheten. Och så ska jag vänta, vänta och väääänta . . *snork*